Tunna vita bomullstrosor

Man har olika sorters bekanta, och medvetet eller omedvetet försöker man behålla var och en i de fack de hör hemma. Vissa utbyter man floskler med, vissa blottar man sin själs avgrunder för, och däremellan finns resten.

Ibland händer saker, och man kommer in på ett spår som gör att relationen förändras.

Jag tog en fika med en bekant som är trevlig, men vi utbyter platityder mestadels.

Tills en tjej tappade sin shoppingkasse framför oss, och vita bomullstrosor föll ut.

Hon rafsade snabbt ihop allt, men min bekante andades redan tungt.

Så vackert, och oskuldsfullt, viskade han, mest till sig själv. Man ser busken svagt genom sådana, man ser lite fjun sticka ut vid sidorna av TRIANGELN, hans röst darrade.

Han svalde, harklade sig och stammade fram,  ibland kan men se håren på venusberget leta sig ut genom tyget. Sen slöt han ögonen i flera minuter.