Porrfilm

Jag satt och samspråkade med min goda väninna Signe och satte helt kaffet i vrångstrupen när hon fick ur sig en något oväntad fundering.

Varför finns det inte porrfilm som är som husmanskost, jag menar så där gediget äktsvensk, NYA , inte från sjuttiotalet.

Jaha, ja, ja varför, stammade jag. Du ser på porrfilm alltså? Jo, det händer, bara för att man är 83 år gammal är livet inte över.

Men jag uppskattar inte utbudet. Det talar inte till mig. Varken vad de gör i filmen eller skådespelarna själva.

Jag vill inte se sextio år gamla produktioner för att få svenskt, jag efterlyser en fäbojänta som pumpar falukorv på höskullen i nutid, drängar bygda som vikingar!

Man kan inte annat än hålla med Signe.